Surprise
Fick en fråga om jag kunde göra ett inlägg om Surprise å min "resa", å hur det känns nu utan henne osv. Här kommer de.
Det hela började sista lördagen på sportlovet 2011. Jag åkte med fjärilar i magen till Familjen Fagré, där jag skulle provrida Surprise. Jag hade ingen aning om hur hon såg ut eller någonting. Vi känner ju fagré långt innan de, och dom är otroligt snälla med djur å annat. Väl framme hälsade vi på dom och Lena visade oss till boxen där Surprise stod. En fluffig liten ponny kikade fram under sin rätt tjocka pannlugg. Ögonen glänste på henne, åhh hon såg riktigt snäll ut. Jag fixade iordning henne, och trots den otroligt stora magen var hon pigg som tusan. Jag hade ingen kontroll - alls. Men jag fastnade såklart för denna donnan, och redan nästa dag hämtade vi hem henne till vårat stall. Jag pysslade om henne, och mamma fick dra mig ifrån stallet på kvällarna. Jag testade rida henne, och i början gick det fruktansvärt, hon sprang bara runt och busade och höll på. När vi red ut skenade hon och ni ska bara veta hur jag kämpade och slet. Vantarna var trasiga och jag hade brännmärken osv. MEN, jag tänkte aldrig ge upp för henne. Jag älskade henne fruktansvärt mycket och gjorde allt för henne. Det gick bättre och bättre med dagarna som gick. Jag blev mer rutinerad och Surprise blev mer lyhörd. Vi började träna för tränare och hoppade högre höjder. vi kom ut på hopptävlingar och det gick superbra. All tid jag lagt ner på denna ponny ångrar jag inte en enda sekund, och jag är överlycklig över att just jag fått dela mitt liv med denna fantastiska lilla filur. Nu känns de såklart jätte tomt, men det känns ändå bra , för hon har hamnat i en superfamilj, och jag hade inte den tiden och kärleken för henne som hon förtjänar. Hon är mitt allt. <3
Eleonora skrev
Sluta sukta mig med hästar.. Men ser väldigt kul ut!
Svar:
emiliasiminski.blogg.se
