No brain - no pain.
Känns så just nu, åhh har gjort de sen igår. Trodde att det skulle vara sjukt svårt att lämna Surprise, åhh att jag skulle gråta osvosv. Men jag var varken glad eller ledsen - har ingen aning. Kändes bara helt tomt lixom. Kom lite mer på slutet, men har inte hunnit tänka så mycket. Känns lixom som att, "jo men vi ska hämta henne imorgon, så deä lugnt lixom". Går INTE att tänka om. Att våran resa är slut. HUR mycket tid jag lagt ner på henne, hur mycket tid, blod, tårar å svett jag lagt ner på denna sura lilla envisa ponny som faktiskt visade vad hon gick för när vi blivit 1.
Minns hur rädd jag var för tanken att förlora henne förut, kunde tillåmed gråta bara av tanken. Å nu när det väl inträffat, så är det.. Inget.. Går verkligen inte att beskriva, hur mycket jag än försöker. Men hon har det grymt nu, i know that. Kanske därför det ändå känns så bra? <3
Asså, shiit.. Kolla förändringen på 2 år;
Då ;
Nu;
